Gamla minnen..

Gamla minnen kommer och går, ibland på en längre visit och andra vänder vid tröskeln. Att se dig ännu en gång efter så lång tid fylldes av blandade känslor. Minnen kom tillbaks, samtidigt som jag bara ville vända om och lämna rummet ville jag kasta mig runt halsen på dig. Så länge utan något ord har sagts, så länge som det varit tyst och stillsamt om din existens. Ingen vet vad som hände, det bara dog ut. Önskar för den stunden att ett avslut hade gjorts sen sist vi hördes av, så att jag skulle veta vart jag stod hos dig. Och vad känner du? Vad var det som hände? Hur är det nu, ingen vet, ingen frågar.
Lång tid har gått och man börjar fundera på om det bara var någonting som var någonting. Om det var något som var pågång men sedan rann ut i sanden eller om det bara var en flirt. Många sidor hos dig är mycket goda, jag beundrar dig som person. Du är stark och vet vad du vill och tar dig dit, även om en liten spark där bak behövs sinns emellan. Du är en underbar människa och  ingen annan har fått mig att känna mig så trygg som jag gör i dina armar. Men nu är det som det är, en vettig anledning fanns nog där varför det dog ut. Jag hoppas att det bara var för att vi inte var på samma nivå i den tidpunkten i livet. Om du läser detta ska du veta att min plan jag berätta för dig har jag inte glömt. Om förutsättningarna ser ut som det gör nu så håller jag fast vid min plan, om ödet sagt att det är vi så blir det så. Annars finns det någon annan som är den den mer rätta själsfrende för oss. Hoppas i alla fall att du står där och väntar på mig när jag återvänder, om det nu är vi som är ämnade för varandra..

Då sitt ja här...

Livet, kunskapen, kärleken!....

Då sitt ja här i datasalen på universitetet, en lördagkväll kl 19.53 och uppdaterar livet. Går mindre bra med det adnimistrativa nu kan jag ju säga. Har haft bättre perioder i mitt liv. Men vad ska man göra, ta en tugga av det sura äpplet och tugga vidare!




liten bild för att pigga upp tillvaron.

Baka liten cupcake..

Idag har äntligen bilen blivit urpackad, TJOHOO! nu e frågan bara vart alla grejjer ska ta vägen. Har stuvat undan en del men kvar återstår min baotastora resväska med kläder o annat tjafs. hmm... får klura på det.
förövrigt vart det en ganska lugn och sansad dag, tog lite siesta mitt på dan, städade mitt enorma rum (7 kvm) och var ute med hunden en sväng när syrran red. Syrran däremot fick ett bakanfall på eftermiddagen och började baka. Vart cupcakes av olika slag och alldeles för fina dessutom, dessa vågar man ju inte äta upp! ^^

 syrran fixar..

 Hunden observerar alla steg...

 sockerkaksbotten med vaniljkräm, jordgubbar och grädde, sockermassa och strössel som garnering.

sockerkaksbotten med någon sorts kräm ovanpå innehållande philadelphia och... gott iaf :)

Stolt över min syster!<3

hemelihemma!

Många mil rullade men nu är vi äntligen hemma, resan var lite ensam men ändå ganska smärtfri. Hade en AC och stereo ur funktion de första 10 milen men det löste sig med att köpa ny säkring på macken i Ö-vik. Fick sitta o sjunga för mig själv istället, tur för alla andra att jag åkte själv. Ingen framtida IDOLstjärna kommer jag bli. ^^ Fint väder var det, och grönare o grönare vart det ju mer milen tickade på. Sommaren är här :)

Åter till Basecamp igen, känns konstigt. Här på gården glömmer man bort tid och rum, bokstavligt talat. I morse fick jag till och med lov och kolla upp vilket datum och veckodag det var då jag hade absolut ingen aning. Måndag kändes för lite, jag åkte ju i söndags. Torsdag kändes lite för långt... tur för min intudition att det var onsdag då ;)
Men allt här hemma är som vanligt, sakta men säkert kommer jag in i mina gamla rutiner, hästarna ska, skötas, hunden rastas, katten matas, o springa o tjata på att lillasyster ska hjälpa till. Man lever i sin egna lilla bubbla här, idag var vi ju faktiskt en vända in till stan (Enköping) för att handla lite grejjer. Då kom jag på att jag inte sett andra männikor än min famlij de senaste 3 dygnen, allt är tillbaka till den vanilga. Mobilen tas med bara när ska jag ut, annars ligger den helt orörd på bänken inne i huset. Gården för med sig ett lugn och isolering från omvärlden. Ingen stress här inte, ganska skönt ändå efter de senaste månadernas konstanta stress.

Har ännu inte öppnat matteböckerna än, de kommer fram på helgen. Kanske ska packa ut alla grejjer från bilen och städa upp mitt sovrumsgolv först. Men det är under progress, ska ta det lite lugnt först men inte så lungt så jag blir förslappad. Det går ju inte för sig!!
Men vad gör man för att inte bli förslappad då?
I måndagskväll till exempel var jag med pappa ut till kvigorna i Knapptibble och tog lite kort.

Plocka lite anabola rabarber som verkligen har växt sig kolosalt STORA!

Åkt till stan(enköping) och inhandlat ramar till farfars gamla afficher. Har kommit fram till att det blir totalt tio totalt som ska sättas upp i den nybyggda verkstan. Den äldsta av afficherna är från maj 1957.

Sen har man hunnit blivit biten av en sådan där elaking också. Tror dock att jag klarar mig undan från borelia,  men inte är de trevliga dessa fästingar.

Men livet moves on, får se vad som dyker upp härnäst i mitt liv. Vänta med spänning!! Gonatt



Hejdå källaren

Året i Umeå känns som en dröm, en dröm som jag vaknat upp från och känns långt från verkligenheten. Det är nu 3 dygn den jag drog kosan från Umeå och packade bilen och for neråt landet. Natten till söndag var min sista natt i den lilla källaren på teg, känns lite skönt men ändå har jag nog inte förstått att jag ej ska dit nå mer. Saknar dock inte att stå på en stol för att laga mat, öppna fönter för att få en provisorisk fläckt, diska i ett annat rum och sova med öppet fönster för att må bättre i luftvägarna. Men till hösten är det dags att avancera, då flyttar vi upp på bottenplan  ;)

Källaren med sin egna lilla charm ändå ^^

Bästa Julia!

Idag är det inte vanlig dag, för det är Julias födelsedag!!!

Många kramar till dig min vän<3

En dag på Ranchen :)

Efter flervariabeltentan som kunde ha gått bättre drog vi kosan ut om landsbyggden. Där väntade två snälla hästar på att bli opysslade och skötta. Tog även med mig kameran...

det är så tur att man har lite sysselsättning på sidan om än bara räkna matematik om dagarna. Hur skulle livet annars vara. :)